Snedögda kulturreflektioner

Hagfors kommun har blivit anmälda till Lyxfällan av en Ekhäring (kolla) som tycker att kommunen spenderar pengar på dumheter istället för att satsa på att behålla kommuninvånarna i stan. Exempelvis ska man ha sålt en skidbacke för några Hagforsdollar och sedan köpt tillbaka den för några miljoner...

Eftersom jag gift in mig i denna Värmländska håla vill jag bidra med lite mer frågetecken kring orten, och dialekten om talas där.

• Sandra Dahlberg barnbutik Tea & Plutten. Hur tänkte hon när hon kombinerade te och bebiskläder men framförallt hur tänkte hon när hon kombinerade engelska och svenska i butiksnamnet? Tänkte hon alls? Eller tänkte hon bara på Jimmie Jansson?
• Hur kunde samma par som ryktas ha gott om pengar välja att bosätta sig i Hagfors. Kanske borde de också anmälas till lyxfällan?
• Hur kan sjön Ullen uttalas UUuul när ordet bulle i bestämt form blir bulla (!).
• Vem var egentligen han vars namn inte Monika Zetterlund vet i låten den sista jäntan?
• Vad är skillnaden mellan det dialektala uttrycket för att flytta och att flotta (åka flotte längs med älven vilket är en vanlig aktivitet däruppe)? För utomsocknes öra uttalas båda orden flött...

Såhär i slutspelstider är det lätt att bli dekadent. Att sluta konsumera finkultur och satsa på adrenalinstinna hanar på hal is. Och jag sluter mig till massan och ikväll blir det pub, starköl och hockey. Men även i dessa sammanhang är jag gumman mot strömmen eftersom jag olikt alla andra i denna gudabenådade stad inte håller på Håååveee.

Hittade på ett ord för det, Indiesupporter - lite alternativ och annorlunda men en vinnare i slutet.

Musikmässigt försöker jag upptäcka nytt och lokalt eller lokala storheter som Emil Svanängen alias Loney Dear. Nya plattan bör inte missas.

Återupptäckte Broder Daniel vid frukostbordet. Shoreline är en grymt bra låt som funkar urmärkt till morgonkaffet. Och när man hör den med Broder Daniel känns den visserligen vackra versionen med Anna Ternheim inte alls speciellt fascinerande. Originalen är om inte alltid så oftast bäst. Lyssnade även på en barnskiva med Jan Johansson (ett tips till föräldrar som tröttnat på Smurfhits och Mora Träsk) och låten jag var livrädd för som liten, Ett gammalt fult och elakt troll...

Igårkväll blev det film på dvd och då nyligen utkomna Låt den rätte komma in. Hade väldigt höga förväntningar efter att ha läst boken (Läs!) och blev lite besviken. Fotot är vackert och förortsgrått och karaktärerna stämmer riktigt bra överens med hur jag föreställde mig dem men historien blir tyvärr lite tunn i filmformat.

Och så var det melodifestivalen, jag har ju som sagt blivit panelhöna. Kolla här.

Seg torsdag och vad ska man då lyssna på för att bli människa igen? Definitivt inte Jag tror på människan med Tommy Nilsson, men kanske Across the universe med Beatles (som jag osökt kom att tänka på). Men, Beatles, hur nydanande är det egentligen. Kom med musiktips!

Jag borde gå på fler föreläsningar. Häromdagen var transvestiten Claes eller Sara här och föresläste och nästa onsdag föreläser författaren, feministen och frilansjournalisten Nina Björk på Högskolan i Jönköping.

Sedan jag själv slutade på den skolan har jag knappt suttit still och lyssnat i mer än en timme i streck. Kanske dags att göra comeback i föresläsningssalen, men inte som den frenetisk antecknande och duktiga studenten utan som en casual nyhetstörstande kulturreporter som behöver lära sig något nytt. Se världen med nya glasögon, som någon gammal universitetslektor sa en gång.

Jag vill engagera mig för kulturen. Slå ett slag för livemusikscenen som aldrig uppstår, gå bärsärkagång till förmån för bättre biofilmutbud och sparka igång lite roliga musikfestivaler som inte bara handlar om att dricka öl i tält (eller i plastglas). Jag vill, men jag är blasé och orkar inte mer än att skriva det här inlägget och kulturrevoltera i soffan. Men, vem vet, en dag kanske jag står på barrikaderna och ropar: Mer Caroline af Ugglas åt folket!

Min kära melodifestivaltrogna kollega vill ha med mig i en schlagerpanel. "Någon som tycker lite annorlunda". Och jag erkänner, jag gillar att tycka till offentligt. Men oroar mig för att bli stämplad som schlagerbrud i fortsättningen. Jag som vill vara poppingla... Eller bara grönklädd och snedögd, precis som på bilden.

Moll Flanders nya fullängdare går inte bara i moll. Det är skönt hoppfullt popigt och får mig på bättre humör en vårtrött dag som denna. Annars glädjs jag förstås åt Caroline Af Ugglas framgångar i Melodifestivalen. Turkost kan vara det nya svarta. Svärmor blev upprörd över total brist på koreografi men vad är det för fel på några enkla handrörelser och en snygg spark mot scengolvet? Sköna Janis Joplin-tongångar och fulsnygg uppsyn har aldrig varit så rätt. Så det så!